Vikingatiden – asatron

Asatron

Under mitten av järnåldern spreds kristendomen genom Europa. Den nådde Norden på 800-talet, men det tog flera hundra år innan de flesta av människorna hade blivit kristna. Forntidens religion i Norden och de germanska folken i Nordeuropa kallas för asatron. Namnet kommer från gudarna som kallades asar, för att de kom från gudariket Asgård. Hade vi alla levt i Sverige på vikingatiden, bad och offrade vi till  Oden, Tor, Frej, Freja och många andra gudar och gudinnor inom den fornnordiska religionen.

Religionen baseras från den bild som människorna hade av sin omvärld. Deras värld de kallade för Midgård och i mitten av låg Asgård som var gudarnas hem. Tillsammans utgjorde dessa världens centrum och gränsen var befäst av en hög mur för skydda den bebyggda jorden. Bakom muren låg världen Utgård.  Utgård var en vildmark, där farliga och onda jättar och demoner levde. Därefter var jorden var omgiven ett världshav, som vaktades av Midgårdsormen och andra monster. Över och under hela världen allt detta sträckte sig det heliga trädet Yggdrasil. Gudarna skyddade människornas i Midgård. Men livet i människornas värld hotades alltid av Utgårds onda jättar och demoner.

Människorna trodde att solen drogs av hästen Skinfaxe över himlen och på natten drogs månen av hästen Rimfaxe.  Morgondaggen trodde vikingarna var dregel från Rimfaxe.

Asatrons gudar

Gudarna inom asatron fyllde olika funktioner i deras religion och i det vardagliga livet. Det var många till antalet, men det var framförallt några stycken som har större betydelse än de andra:

Oden var den mäktigaste guden och regerade över de andra asagudarna. Han var visdomens, stridens, magins och skaldekonstens (poesi) gud. Enligt gudasagorna offrade Oden sitt ena öga och i gengäld fick han två korpar, Hugin och Munin, som flög runt i människornas och gudarnas värld och rapporterade till honom om allt som hände. Oden red på en åttafotad häst som hette Sleipner.

Odens slott kallas för Valhall och alla fallna krigares paradis. Hade en människa visat mod och dött på ett värdigt sätt i strid fick han komma till Valhall i för en evig lyxig återkommande festmåltid.

Tor var Midgårds mäktigaste beskyddare. Han var är krigets och åskans gud. Han kämpade i oändlighet mot Utgårds mörka krafter för att försvara med att försvara människors värld. Förutom sin enorma styrka hade Tor även en magisk stridshammere som kallades för Mjölner.  stridshammare. När det var åskväder trodde människorna att Tor var i strid med jättarna.

Frej och Freja var en fruktbarhetens gud och gudinna. De kunde hjälpa människorna till ett rikt och fredligt. Frej kunde kontrollera vädret, medan Freja påverkade människors och djurs fertilitet. De båda gudarna spelade en stor roll för vikingatidens jordbrukssamhälle, som var beroende av vädret, skörd och fortplantning.

Religionen var en del av människors vardag

Det var inte lätt att leva på vikingatiden. Vädret var mycket kallare än vad det är idag. Livet på bondgården var fysiskt krävande och människorna kämpade för att överleva. Familjen och ätten var en viktig trygghet, men asagudarna erbjöd också stöd i vardagen. Eftersom religionen underströk att gudarna skyddade människorna mot ondskans makter, var det naturligt att människorna var tvungna att visa sin tacksamhet genom offer.

Offer var en religiös ceremoni som oftast bestod av att människorna avstod ifrån en personlig tillhörighet på en helig kultplats. I de enklaste former kunde man avstå en skål med mat, men allt vanligare var det med verktyg och vapen. Vidare var det även vanlig med att offra boskapsdjur, men även människor kunde få avsluta sina liv i denna ceremoni om betydelsen av offret kunde skapa de bästa förutsättningarna för människorna i vardagen.

Ibland offrade folk till fruktbarhetsgudarna eller någon av de andra gudarna för att få deras uppmärksamhet och hjälp i tillvaron. Mest vanligt var sannolikt att offra för att få en bra skörd eller ökat välstånd på annat sätt. Forskning har också visat att det vid enstaka tillfällen förekom människooffer i Norden vid den här tiden.

På vikingatidens var religionen en del av vardagen. Precis som kristendomen genomsyrade asatron den sociala gemenskapen rituella handlingar guidade människan genom hela livet. Tinget (råd och rättsplatsen) var en naturlig plats för religionen. På samma plats där man löste konflikter och dömde straff, kunde användas som kultplats för giftemål eller offerplats. Därför var denna plats såg helig och låg under gudarnas beskydd. Därför fanns det tydliga regler kring hur människorna skulle uppföra sig på dessa platser och man kunde straffas brutalt om man bröt mot den gällande friden.

Kristendomens ankomst och spridning

Asatron i Norden var beroende av att religion var en del av det sociala livet i vardagen för alla människor. När religionen har en gemenam grundsyn för alla människor är den mycket stark och kan sällan påverkas av externa influenser. Men ordningen skulle falla om det skulle uppstå en splittring i grundsynen.

De kristna missionärerna förstod med tiden att splittring är ett måste för att kristensdonen över huvud taget skulle kunna spridas. Genom att fokusera sina energi på att kristna de som hade mest makt i samhället (kungar och stormän) kunde dessa i sin tur kontrollera och påverka resten av befolkningen. Det tog över 300 år från att Ansgar ankom till Birka till att majoriteten av befolkning i Sverige hade överhet asatron. Sakta men säkert dog den nordiska religionen ut. Även om det ur ett kulturellt perspektiv blev en urlakning av den Nordisk identiteten, kom skriftspråket till Norden som en konsekvens av kristendomen. Det är tack vara det som det finns skriftliga källor som berättar existensen om vikingarna religion.

Spåren av asatron idag

Många av asagudarna lever kvar vid namnet på några av veckodagarna:

Tisdagen = Kommer från Odens son Tyr

Onsdagen = är Odens dag

Torsdagen är Tors dag

Fredagen är tillägnad Freja.

Även måndag (månens dag) och söndag (solens dag) kan härledas anses från den förkristna tiden. Den enda veckodag, vars namn inte kan relateras till asatron eller vikingatiden, är lördagen ”löga”. Det ordet härstammar från den senare kristna kulturen och betyder tvätta eller bada.

Vidare finns spår av asatron i flertalet småorter och städer runt om Sverige. Exempel på dessa är Odensbacken, Torshälla, Torsåker, Torsby, Odensvi, Odenplan, Torsborg, Valhalla, Tiveden, Frövi, Ullevi och många många fler.

Källor:

Målning av Mårten Eskil Winge -https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22007120

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Rhinegold_and_the_Valkyries_p_034.jpg (Rackham, Arthur (illus) (1910)

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/fornnordisk-religion-och-asatro

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vikingatiden


Prenumerera på nya blogginlägg

Författare: Niklas Jonsson

Jag är stolt över att vara lärare! Varje dag bjuder på nya fantastiska upplevelser och utmaningar, men se glädjen i elevernas ögon när lyckas och utvecklas skapar mening för mitt yrke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *