Professionell bedömning

Oavsett alla kunskaper och erfarenheter som skolan ska förmedla och utveckla till alla elever, är det betyget som är kvittot på deras prestationer. Därför är lärarens professionella bedömning av elevens kunskaper den enskilt viktigaste faktorn till att både ge adekvat feedback för att främja bedömning för läraren (BFL), men även kunna de giltiga omdömen och betyg.


Stefan Johansson (2015) har undersökt validiteten i lärares bedömningar av elevers läs- och skrivkunskaper för årskurs 3 i relation till deras resultat i PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study). I sin rapport understryker han att bedömningarna ligger generellt i linje med resultaten i PIRLS, men det finns vissa variabler som påverkar bedömningen.

  1. I sin egen klass bedömer lärarnas elevernas kunskaper i samstämmighet med de externa bedömningarna på PIRLS-provet.
  2. Lärare har problem att enhälligt bedöma elevers läsförmåga eftersom referensramarna kring eleverna och undervisningen skiljer sig åt.
  3. Lärarbedömningarna innehåller mer än bara faktiska kunskaper – elevkaraktäristika egenskaper såsom socioekonomisk bakgrund och kön bidrar till variation i bedömningen.

Därför drar Johansson (2015) slutsatsen att lärarna behöver ha adekvata och likvärdiga verktyg för att kunna anpassa sina bedömningar mellan klassrummen och mellan olika skolor. Ett standardiserat kunskapsprov skulle kunna vara sådant verktyg, som syftar till att komplettera de nationella proven. Dessa standardprov skulle även kunna bidra till den nationella uppföljningen och utvärdering av kunskapstrenden, eftersom varken betyg eller provresultaten från nationella proven inte bidrar till fullo med detta. Vidare lyfter han även upp även sambedömning av elevernas resultat en adekvat förhållningssätt för att främja en ökad likvärdighet.


Analys

Johanssons konklusion kring att lärare kan göra mer korrekta bedömningar inom sin egen undervisningsgrupp i relation till andra, har givetvis en korrelation till dennes uppbyggda och förankrade relation till alla elever vilket bidragit till kunskaper om deras förmågor och behov. Vidare är det ingen större överraskning att kön och socioekonomisk bakgrund påverkar elevernas resultat. Flickor i årskurs 3 har generellt bättre förutsättningar, utifrån deras kognitiva utveckling, att prestera bättre resultat än pojkar utifrån samma ålder. Vidare har elever med högutbildade föräldrar med ökade resurser andra förutsättningar att utveckla sina kunskaper, men bara utifrån premissen att det kräver aktiva insatser från vårdnadshavarna.

Johanssons slutsatser lyfter åter igen frågan om validiteten i elevernas betyg och vilka åtgärder som vidtas. Det jag saknar i rapporten är en bredare förankring i grundskolans högre åldrar, där bedömningen spelar den avgörande rollen för de blivande betygen. Vidare är sambedömning ett generellt välanvänd förfarande, framförallt i rättning av de nationella proven. Dock behöver den utvecklas och implementeras i grundskolans alla kärnämnen. Huvudmän och skolledning behöver skapa förutsättningar för lärare att kunna göra likvärdiga och professionella bedömningar, men lärare behöver även utvidga sitt bedömningsramar genom utbildning och aktivt deltagande i samtal kring bedömning. Emellertid ska varje lärare alltid kunna göra en helhetsbedömning utifrån all samlad information om en elevs kunskapsutveckling och då inte enbart utgå ifrån nationella prov, standardiserade prov eller sambedömning. Därför kommer korrelationen aldrig vara 1.0.

Källor:

Johansson, Stefan (2015) Validitet och lärares bedömningar. Pedagogisk Forskning i Sverige årg 20 nr 1-2 2015 issn 1401-6788
PDF -fil: Stefan Johansson - Validitet och lärares bedömningar

Prenumerera på nya blogginlägg