Kunskapsutveckling – Stavros Louca

Förväntningarna är höga. Föreläsningen är lite försenad, men vem kan klandra honom. Riksväg 50 till och från Askersund är fortfarande en vågsam flaskhals och att tåget skulle vara försenat, är mer regel än undantag. Mikrofonen placeras på plats och bildspelet testas. Han ler innan han tar ansats att välja sina första ord. Bakom leendet finns en trygghet inför det som komma skall. Men varför skulle Stavros Louca vara nervös?

Han har en gedigen utbildning  och arbetslivserfarenhet bakom sig, en entreprenör inom kunskapsutveckling, vunnit flertalet betydelsefulla och meriterande priser och framförallt; Han är känd från tv. Genom Tv-programmet 9a blev han superläraren med hela Sverige och en av de mest välavlönade förstelärarna i Sverige.

Tiden accelererar och det är redan dags för fika. Det är ett bra tecken på en god föreläsning. De flesta av fiskarna har han på kroken, men jag har inte fastnat ännu. Det finns drag i hans karaktär, retorik och i hans visioner som jag delar fullt ut. Han är en alfahane med en väl inövad och etablerad passion för det som är viktigt för honom.  Emellertid ju längre han svävar ut och exemplifierar, dyker alltfler antiteser upp i mitt sinne. Jag brukar anamma de för mig subjektiva utvecklingsområdena från varje kompetensutvecklingsdag och har aldrig köpt hela konceptet. Herr Louca och hans föreläsning blev inget undantag. Han är lika mycket människa som någon annan i samma rum.

Det är enkelt att exemplifiera hur man gjort rätt för sig i efterhand, eftersom då är berättelsen och framgången befäst i tanke, själ och i svart på vitt. Han är rebellen som vann över imperiet genom att han utformade undervisningen efter sina egna villkor och bevisade alla att verbal katederundervisning är en tidlös fundamentalt didaktisk undervisningsmetod som bidrar till kunskapsframgång. Han behöver egentligen inte berätta för sina åhörare, att det inte finns någon annan vision inte är viktigare än din egen. Dock behöver du stötning på vägen mot dina mål. Saknas stimulans och motivation så stannar utvecklingen. För Stavros handlar mer om hur jag som lärare förhåller mig till och förmedlar kunskaper än att överösas med hjälpmedel. Det är bättre att ha fötter utan skor, än att ha skor utan fötter. Jag måste se min vision och mitt yrke som ett kall och inte en ovidkommande transportsträcka i livet. Genom att skapa och underhålla relationer, använda glädje, kärlek och humor som en naturlig del i min retorik, kom alltid 100% förberedd och framförallt ha repetition som obligatoriskt undervisningsverktyg – är vägen till framgång ett axiom.

Visst låter det enkelt? Ja, nästan självklart för alla professionella pedagoger.

Jag önskar att jag kan stanna upp oftare som människa och reflektera över min samvaro och blicka framåt med nya perspektiv. Jag önskar att jag kunde bli en bättre lyssnare, men tiden räcker sällan till. Jag önskar att jag kunde uppfylla förmågan att vara god mot alla, men i min sinnesvärld, där cynismen ständigt argumenterar mot optimismen, vet jag att utopier är till för eftersträva och kan inte ställas krav på att uppfylla.

Det Stavros glömde att förmedla till mig, var alla undervisningsmoment som inte gick efter hans vision. Genom att prova och misslyckas, skapas förutsättningar för omprov och utveckling. Han kan omöjligt förneka att det inte finns eller funnits undervisningssituationer och relationer som han har misslyckats med. Det måste finnas många exempel.

 

Hur kan du proklamera det absoluta behovet att visa godhet mot alla, när illojalitet är värsta egenskapen du vet? Vad hände vid de tillfällena när du satte ribban för högt? Genom att bland annat undvika att följa riktlinjerna i LGR11, borde några av statens paladiner reagerat med bestörtning. SVF borde reagerat på uttalanden såsom att gratis mat går före idealism. Men sedan är de mänskliga karaktärsdragen och verbala utsvävningar som analyseras och påverkar åhörarna. Humor må vara universell och motsägelsefull, men att skapa och vårda relationer parallellt med att stigmatisera individers utseende, kan inte ses som ett vinnande koncept.  Gränsen kan vara hårfin mellan en vänskaplig kram och kränkande handlingar. Det är lärarens illusoriska verklighet. Alla pedagoger bär inte på historier om flykt från lagens långa arm eller kan skapa uppmärksamhet genom att hänvisning till att sitta frihetsberövad.

Man kan inte generalisera människors perception med sin egen vision om hur världen är och bör vara beskaffad. Mindfulness kanske inte finns i din värld och skapelseberättelsen finns garanterat inte i min. Du är en fantastisk framgångssaga för många och ett retorisk föredöme i många aspekter. Men nästa gång vi ses; säg då att din exempel är ”pedagogiska”, och inte att du ej vet om de är det!


Prenumerera på nya blogginlägg

Författare: Niklas Jonsson

Jag är stolt över att vara lärare! Varje dag bjuder på nya fantastiska upplevelser och utmaningar, men se glädjen i elevernas ögon när lyckas och utvecklas skapar mening för mitt yrke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.