Kunskapsutveckling – Stavros Louca

Förväntningarna är höga. Föreläsningen är lite försenad, men vem kan klandra honom. Riksväg 50 till och från Askersund är fortfarande en vågsam flaskhals och att tåget skulle vara försenat, är mer regel än undantag. Mikrofonen placeras på plats och bildspelet testas. Han ler innan han tar ansats att välja sina första ord. Bakom leendet finns en trygghet inför det som komma skall. Men varför skulle Stavros Louca vara nervös?

Han har en gedigen utbildning  och arbetslivserfarenhet bakom sig, en entreprenör inom kunskapsutveckling, vunnit flertalet betydelsefulla och meriterande priser och framförallt; Han är känd från tv. Genom Tv-programmet 9a blev han superläraren med hela Sverige och en av de mest välavlönade förstelärarna i Sverige.

Tiden accelererar och det är redan dags för fika. Det är ett bra tecken på en god föreläsning. De flesta av fiskarna har han på kroken, men jag har inte fastnat ännu. Det finns drag i hans karaktär, retorik och i hans visioner som jag delar fullt ut. Han är en alfahane med en väl inövad och etablerad passion för det som är viktigt för honom.  Emellertid ju längre han svävar ut och exemplifierar, dyker alltfler antiteser upp i mitt sinne. Jag brukar anamma de för mig subjektiva utvecklingsområdena från varje kompetensutvecklingsdag och har aldrig köpt hela konceptet. Herr Louca och hans föreläsning blev inget undantag. Han är lika mycket människa som någon annan i samma rum.

Det är enkelt att exemplifiera hur man gjort rätt för sig i efterhand, eftersom då är berättelsen och framgången befäst i tanke, själ och i svart på vitt. Han är rebellen som vann över imperiet genom att han utformade undervisningen efter sina egna villkor och bevisade alla att verbal katederundervisning är en tidlös fundamentalt didaktisk undervisningsmetod som bidrar till kunskapsframgång. Han behöver egentligen inte berätta för sina åhörare, att det inte finns någon annan vision inte är viktigare än din egen. Dock behöver du stötning på vägen mot dina mål. Saknas stimulans och motivation så stannar utvecklingen. För Stavros handlar mer om hur jag som lärare förhåller mig till och förmedlar kunskaper än att överösas med hjälpmedel. Det är bättre att ha fötter utan skor, än att ha skor utan fötter. Jag måste se min vision och mitt yrke som ett kall och inte en ovidkommande transportsträcka i livet. Genom att skapa och underhålla relationer, använda glädje, kärlek och humor som en naturlig del i min retorik, kom alltid 100% förberedd och framförallt ha repetition som obligatoriskt undervisningsverktyg – är vägen till framgång ett axiom.

Visst låter det enkelt? Ja, nästan självklart för alla professionella pedagoger.

Jag önskar att jag kan stanna upp oftare som människa och reflektera över min samvaro och blicka framåt med nya perspektiv. Jag önskar att jag kunde bli en bättre lyssnare, men tiden räcker sällan till. Jag önskar att jag kunde uppfylla förmågan att vara god mot alla, men i min sinnesvärld, där cynismen ständigt argumenterar mot optimismen, vet jag att utopier är till för eftersträva och kan inte ställas krav på att uppfylla.

Det Stavros glömde att förmedla till mig, var alla undervisningsmoment som inte gick efter hans vision. Genom att prova och misslyckas, skapas förutsättningar för omprov och utveckling. Han kan omöjligt förneka att det inte finns eller funnits undervisningssituationer och relationer som han har misslyckats med. Det måste finnas många exempel.

 

Hur kan du proklamera det absoluta behovet att visa godhet mot alla, när illojalitet är värsta egenskapen du vet? Vad hände vid de tillfällena när du satte ribban för högt? Genom att bland annat undvika att följa riktlinjerna i LGR11, borde några av statens paladiner reagerat med bestörtning. SVF borde reagerat på uttalanden såsom att gratis mat går före idealism. Men sedan är de mänskliga karaktärsdragen och verbala utsvävningar som analyseras och påverkar åhörarna. Humor må vara universell och motsägelsefull, men att skapa och vårda relationer parallellt med att stigmatisera individers utseende, kan inte ses som ett vinnande koncept.  Gränsen kan vara hårfin mellan en vänskaplig kram och kränkande handlingar. Det är lärarens illusoriska verklighet. Alla pedagoger bär inte på historier om flykt från lagens långa arm eller kan skapa uppmärksamhet genom att hänvisning till att sitta frihetsberövad.

Man kan inte generalisera människors perception med sin egen vision om hur världen är och bör vara beskaffad. Mindfulness kanske inte finns i din värld och skapelseberättelsen finns garanterat inte i min. Du är en fantastisk framgångssaga för många och ett retorisk föredöme i många aspekter. Men nästa gång vi ses; säg då att din exempel är ”pedagogiska”, och inte att du ej vet om de är det!


Prenumerera på nya blogginlägg

Det dynamiska ledarskapet

Att vara lärare idag är sannerligen komplext och inget yrke som du bara kan läsa dig till att bli bra på. Jag skulle säga att det är ett hantverk som kräver ganska många timmars övning för att bli riktigt skicklig på.

Det skriver Sara Bruun i på sin blogg, i Skolvärlden för Lärarnas Riksförbund. Det finns inget i det påståendet som är en överdrift eller på något sätt glorifierar lärarrollen på sin piedestal. Hon, liksom jag, understryker att den absolut viktigaste förutsättningen att nå målsättningen med sin undervisning och höja kunskapsresultaten, är att skapa, befästa och vårda relation till varje enskild elev. Det går inte att mäta lärarnas professionalism genom att ensidigt se resultat för en elev, undervisningsgrupp eller för den delen specifik årskurs. Alla elevgrupper och individer har egna förutsättningar och behov, som i alla bemärkelser påverkar både arbetsmiljön och resultaten.

Jag har under mina elva års erfarenhet inom läraryrket haft förmånen att arbeta i både grund-och gymnasieskolan i flertalet kommuner och en fristående skola, vilket har givit mig ett brett perspektiv på skolkulturer och olika förhållningssätt för ledarskapet i klassrummet. Det går inte att förbereda sig som ny eller erfaren pedagog för hur din undervisningsgrupp kommer att reagera, acceptera eller utvecklas om du har ett statiskt retorisk ledarskap. Det professionella lärarrollen karaktäriseras av din förmåga att agera dynamiskt i förhållande till varje undervisningsgrupp och enskild elev. Den utvecklas endast med din egen vilja, kunskap och arbetslivserfarenheter. Här är ett axplock av förhållningssätt som påverkar min dynamiska lärarroll:

  • Varje elev är unik med egna förutsättningar och därför ska jag inte generalisera hen med andra elever.
  • Arbeta aktivt med att förmå eleven att förstå och arbeta efter sina förutsättningar och att inte jämföra sig med andra elever.
  • Det finns olika vägar att nå kunskapskraven, därför måste undervisningen anpassas till alla elevers individuella behov.
  • Varje elev ska kunna lita mig att jag står för vad jag säger.
  • Jag ska ställa höga krav, men inte orimliga till elevens förutsättningar.
  • Jag kan behöva vara auktoritär, för att bli en auktoritet, men det är inte generellt normen för framgång.
  • Jag måste kunna dra tydliga gränser, men vara öppen för förändringar.
  • Det är en utopi att alla elever ska älska min undervisning, men min målsättning ska alltid vara att det är dit jag vill nå.
  • Lyssna alltid på föräldrar, även om det är jag som alltid tar besluten i min undervisning.
  • Diskutera alltid nödvändiga åtgärder med skolledning och huvudmän, även om jag inte alltid får igenom dem.

Ta alltid vara alla möjligheter som ges för personlig utveckling. Din egen öppenhet mot förändringar och förbättringar är villkoret bakom processen av den dynamiska ledarskapet.

Det dynamiska ledarskapet är en förutsättning för framgång i samtidens svenska skola.  Vilka förhållningssätt är karaktäriserar din ledarskap i klassrummet?


Prenumerera på nya blogginlägg

Älskade, hatade läxa

Debatten kring den traditionella läxan har varit hetlevrad i massmedia och sociala medier en längre tid. Det jag finner mest intressant som lärare, är att debatten dessvärre kretsar mer kring skribenternas egna erfarenheter än att uppmärksamma läxornas betydande historiska bakgrund och samtida betydelse för individuellt utveckling. För det är just det som svaret är på frågan om läxans vara eller icke vara – individen. Notera att jag inte skriver elev, därför jag sätter läxan i ett större perspektiv än så.

Jag, liksom majoriteten av alla lärare, valde att engagera våra liv i ett yrke som ska förbereda Sveriges barn och ungdomar för ett meningsfullt liv med goda kunskaper som de ska nyttja under ett livslångt perspektiv. Vi väljer inte yrket för bli ekonomisk oberoende, utan för att vi vet genom undervisningen med tusentals, ja kanske tiotusentals elever, vilka förutsättningar och behov de har för att nå de kunskaper de behöver utveckla för att inte stigmatiseras ur samhällets krav.

Rösterna i den översiktliga eller populistiska debatten föredrar att generalisera underlaget och slutsatserna om läxans betydelse:

”Läxor regleras inte i skollagen och nämns inte i läroplanen, ändå är det många som ”vet” att läxor är bra. Jag vet att läxfritt fungerar” Pernilla Alm.

”Det är klart att eleverna ska ha läxor, men om det är oklart vad de lär sig . Då kan de lika gärna slippa”. Max Strandberg

”Att ifrågasätta värdet av läxor sänder en oroväckande signal till våra elever. För att vända utvecklingen och återskapa ett skolväsende i världsklass behöver eleverna plugga mer, inte mindre”.  Isak Skogstad.

Den samtida pedagogiska forskaren John Hatties menar i sin metastudie Synligt lärande, att yngre barn som möter svårigheter i samband med läxor, kan få en negativ påverkan på dem. Det beror på att misslyckandet kan få en negativ inverkan på deras motivation. Men samtidigt finns det enligt Claes Nilholm befogad kritik mot studien, eftersom den dels är summativ utan att ta större hänsyn till att arbetssätt kan fungera bättre för ett visst ämne, en viss årskurs, vissa elever, i vissa undervisningsmiljöer mm. Vidare har den ett svagt stöd för problembaserat lärande.


  • Debatten har pågått länge, argumenten är många, men vem ska vi lyssna på?

Föräldrar och vårdnadshavare är delade i frågan, eftersom en del vill ha mindre krav på sina barn, medan andra ställer höga krav på både sina barn och deras skola. Politiker och huvudmän tar överlag ingen större ställning i frågan, eftersom det kan påverka väljarstödet eller ekonomin. Olika lärare, på olika skolor använder sig av olika läxor i olika ämnen i olika syften.

Oavsett om man hatar eller älskar läxor, så ska de inte användas oreflekterat. Jag undervisar i fem ämnen och använder endast läxan som ett utvecklingsverktyg när det passar i undervisningens kontext eller när det finns ett aktivt behov på individnivå. Jag gör det alltid tydligt för mina elever att resan att nå samma mål, innebär inte att de kommer att ta samma väg dit. Oavsett Läxan ska aldrig vara något nytt eller ogenomförbart för eleverna. Den ska repetera, befästa och utveckla befintlig kunskap. Därför måste man lärare göra professionella bedömningar och didaktiska val för att se vilken behov av läxor finns för varje individ.


Prenumerera på nya blogginlägg