Vikingatiden – Bondgården och familjen

Bondgården och familjen

Livet på vikingatiden bestod av mycket arbete för hela familjen, som bestod ofta av sju till tio personer. De bodde i ett långhus, vars stomme bestod av två långa rader av trästolpar. Taket bestod av halm eller vass och väggarna av flätade grenar som var täckta med lera. I mitten av huset fanns en eldstad. Det var vid eldstaden som var samlingsplatsen för familjen, eftersom det var där det var som varmast, ljusast och man åt och lagade mat. När det var kallt på vintern levde även boskapsdjuren inne i långhuset.

8294173081_d8b3c018ed_k

Det var mycket vanligt att människor levde hela sitt liv på en bondgård. De fick ägna mycket tid till att skaffa mat till den stora familjen. I princip alla fick hjälpa till att odla mat (jordbruk), boskapsskötsel (för att erhålla mjölk, kött, skin och ull) samt jakt och fiske.

Kunde barnen bara gå runt och leka hela dagarna? Nej, de fick lära sig att börja arbeta tidigt. Eftersom det inte fanns mediciner och kunskap om hygien, dog ungefär hälften av dem i sjukdomar eller skador innan de fyllt tio år.

Vem gjorde vad på gården? Kvinnorna bestämde på gården och kunde även leda de religiösa ceremonierna. Männen arbetade oftast på åkrarna eller i smedjan.

Trälarna genomförda alltid det tyngsta arbetet på gården. Till skillnad mot de flesta av alla familjer, så tillhörde inte trälarna någon ätt. De kallades för de ”ofria”, eftersom de ägdes av en husbonde, storman eller hövding och kunde säljas eller köpas som vilket djur eller handelsvara som helst. Vilka människor blev trälar? Jo, oftast blev man träl genom kidnappning, som krigsfånge eller på grund av att någon hade en skuld som den inte kunde betala tillbaka. Då fick man arbeta av den som träl, oftast livet ut. Om trälar fick barn, blev även de trälar.

Endast ett liten del av människorna på vikingatiden hade tillgång till vapen eller häst och tog dessutom möjligheten att resa iväg på vikingatåg.

Källor:

https://www.flickr.com/photos/stendueland
https://www.flickr.com/photos/celesteh
https://www.flickr.com/photos/archeon
https://www.flickr.com/photos/34726901

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/vikingatiden

Johanstiden Karl, Uppström Rolf (2014) Utkik Historia 4-6, Glerups Utbildning AB, Ednas Print, Slovenien.

Prenumerera på nya blogginlägg

Innebandy – teknikträning

Innebandy – teknikträning

Ämnet idrott och hälsa syftar till att bland annat utveckla allsidiga
rörelseförmågor och skapa intresse för att vara fysiskt aktiva. I grundskolans lägre åldrar är det viktigt skapa intresse för olika former av rörelser och idrotter, så att alla utvecklar en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga.

Innebandy faller under kunskapskravet sammansatta motoriska grundformer i kombination med redskap, men idrottens utformning och genomförande bidrar till att utveckla många fysiska, mentala och sociala förmågor. Förutom färdigheter som rumsuppfattning, spelstrategier, verbal och ickeverbal kommunikation, kondition, reaktionsförmåga, bedöma skaderisker, så är innebandy en mycket bra träningsform för din fin- och grovmotorik. I idrotter, där man använder sig av händerna eller ett redskap med händerna, tränar man sin öga-handkoordination.

På filmen förevisar jag olika exempel på hur elever i årskurs 1-6 kan träna på sin öga-hand koordination genom en teknikbana. Banans olika moment syftar till att träna och befästa flera motoriska färdigheter.

Begreppet koordination betyder kontroll och samordning av viljemässiga rörelser så att dessa blir välavvägda och ändamålsenliga. Öga-handkoordination betyder förmågan hos din kropp att bedöma information med dina ögon, för sedan styra din hand för utföra en uppgift.

En god öga-handkoordination leder även till bättre resultat i redskapsidrotter som golf, tennis, pingis, men är helt vital i idrotter där händer kan göra skillnad mellan succé och katastrof, såsom gymnastik, spjutkastning och boxning. Bortser du från de idrottsliga aspekterna,  förbättrar även öga-handkoordination din förmåga att utföra vanliga vardagliga aktiviteter, såsom att skriva en text, köra bil, spela musikinstrument eller finhacka lök.

Källor:
LGR11 - http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2575
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/koordination
http://wolber.se/ovningar-bollkontroll-koordination/

Prenumerera på nya blogginlägg

SO – Skriva sammanfattningar

Att minnas – hjärnan sorterar intryck

Varje dag möts vi av en enorm mängd information och intryck, men hjärnan sorterar endast ihop en bråkdel av detta i kort- eller långtidsminnet. Generellt kan du ofta i slutet på varje dag redogöra för dagens förehavanden, men skulle någon fråga dig nästa vecka om denna dags innehåll kommer du inte komma minnas alla enskilda händelser, såvida inte allt handlar om rutiner. De minnen som förankras i långtidsminnet brukar ofta vara händelser eller upplevelser av lite ovanligare karaktär, som inte ingår i de vardagliga rutinerna. Det kan exempelvis vara första gången du fick en puss av den du var förälskad i eller när den gången du bröt benet vid ett fall.
Därför är det en utmaning för varje lärare att skapa förutsättningar för att varje elev ska lära och förankra information i minnet, så att hen kan befästa kunskaper och utveckla dem i olika sammanhang. För att eleven ska kunna utveckla sin läs-, skriv och lyssningsteknik, behöver hen träna på att göra sammanfattningar.
När mina elever läser en text eller lyssnar till information, sorterar deras hjärnor intrycken. Alla människor är olika och därför är det ytterst sällan som alla 31 elever återberättar samma detaljer, när man ber dem att återberätta den muntliga genomgången eller innehållet av texten. Att göra en skriftlig sammanfattning kan ibland vara svårt i årskurs 4, eftersom de flesta inte kommit långt i deras skriv- och läsutveckling.
Dock är det viktigt att tidigt börja träna. Texter i SO-ämnena är ofta långa och därför behöver eleverna utveckla studietekniker i att sålla i information. De måste träna på att bli selektiva och välja ut de centrala delarna av den ursprungliga informationen och välja bort de oväsentliga delarna. I vilket ände ska man börja för att utveckla den färdigheten?
Syftet med dagens lektion var att träna på att skriva en sammanfattning av en enklare faktatext om vikingafärder. Först läste jag högt för eleverna huvudtexten medan de läser tyst samtidigt. På baksidan av dokumentet står det exempel på stödord, som syftar till att eleverna ska skriva en egen sammanfattning av texten. En del av stödorden skriver jag upp på tavlan. Därför skriver jag ett exempel på sammanfattning av texten på tavlan, där stödorden utgör det centrala delarna av huvudinformationen som binds ihop med sambandsord. I det andra exemplet låter jag eleverna använda stödorden och dra slutsatser om vilka sambandsord de behöver för att binda ihop till en mening. Därefter får de skriva egna sammanfattande meningar.
Detta är ett exempel på hur man kan initiera färdigheterna att sortera information och skriva enklare sammanfattningar av en text.

Prenumerera på nya blogginlägg

Vikingatiden – boplatser och levnadsregler

Städer och byar

Idag finns det mycket få spår av städer från vikingatiden. Det fanns några städer i Skåne (som tillhörde Danmark ända fram till 1658). I Sverige känner vi bara i dagsläget till Birka, som ligger på ön Björkö i Mälaren. Men Birka var mer en av marknadsplats, även om det fanns människor som bodde där. Till Birka seglade köpmän för att bedriva handel. Köpmännen handlade med bland annat silver, siden, vapen, smycken, glas, päls och trälar.

De flesta människor levde på bondgårdar i mindre byar. Dessa byar låg ofta i närheten av sjöar, floder eller havet. Mellan byarna fanns oftast stora skogar som de flesta undvek, mest på grund att farliga djur eller rövare. Det fanns stigar att gå på, men de var alldeles för smala för att transportera handelsvaror på. Därför var det både säkrare och enklare att resa på vatten.

2288967162_e2ff3f1620_o

Ätten, tinget och blodshämnden

På vikingatiden levde människor i familjer där varje familj tillhörde ätt (det vi idag kallar för släkt). Eftersom det inte fanns poliser eller lagar på vikingatiden, behövde människor en annan form av trygghet. Det fanns landskapslagar. På hösten och våren hölls inom varje jarl eller hövdings område ett möte som kallas för tinget. På tinget betalade människorna in skatt, planerade saker som skulle göras under det kommande halvåret och löste olika konflikter mellan ätterna. Alla fria människor, både män och kvinnor, hade rätt att att prata om sina synpunkter och bekymmer på tinget.

Alla i ätten  höll ihop, skyddade och hjälpte varandra. Ätten ägde marken där familjerna bodde och var ansvarig för det som alla i ätten gjorde. Om någon i familjen begick ett brott fick ätten betala. Ledaren för ätten hade stor makt och kunde göra avtal med andra ätter. Men om till exempel dessa överenskommelser bröts eller om någon i släkten blev skadad eller dödad, var det det ättens plikt att hämnas. Det kallades blodshämnd och gick ut på att döda de skyldige.

 

Källor:

https://www.flickr.com/photos/stendueland

https://www.flickr.com/photos/celesteh

https://www.flickr.com/photos/archeon

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/vikingatiden

Johanstiden Karl, Uppström Rolf (2014) Utkik Historia 4-6, Glerups Utbildning AB, Ednas Print, Slovenien.

Prenumerera på nya blogginlägg

Vikingatiden – maktens utveckling

Från små byar till ett enat rike

Långt före vikingatiden fanns det både kungar, stormän och hövdingar i Norden, men bara på enskilda platser. Det var framförallt under vikingatiden, med den ökade befolkningstillväxten och kontakten med omvärlden, som makten koncentrerade sig till allt färre människor med kontroll av allt större områden.

3867432663_768765c8aa_b

I början av vikingatiden var Sverige fortfarande inget enat rike. Människorna levde tillsammans med sina familjer i mindre eller större byar. I varje by bestämde en hövding eller storman över vilka regler som familjerna skulle förhålla sig till. Med tiden utvidgades hövdingarnas makt, genom att med våld ta över andra byar och få ökad kontroll över människorna som bodde där. Sakta med säkert slogs allt fler delar av landet samman, till de landskap som fortfarande finns kvar idag. Dessa landskap var helt självstyrande, med egna lagar och regler. Östergötland, Öland, Västergötland och delar av Småland är exempel på de första självstyrande landskapen.

vikings_fight

Hur kan vi veta det här? Jo, på 800-talet e.kr skrevs det i nuvarande England ned texter om ett land som benämns som svearnas rike, som omfattade större delen av det geografiska område som motsvarar nutiden Svealand. Det var först cirka 200 år senare som svearna besegrade de övriga landskapen och Sverige (från ordet Svea rike) för första gången blev ett enat land under en kung! Man kan fundera på vad vårt land skulle haft för namn om någon annat landskap hade vunnit?

Det dröjde dock enda fram till 1100-talet e.kr som Sverige hade ett väl fungerande politisk och kristen förvaltning, som både avgörande makt över människornas levnadsvillkor.

Källor:
www.flickr.com/photos/archeon/3867432663/in/photolist-6TKAZv-q8rtN-aKWiqg-e1zcPj-gRqVNV-5kNHyR-7uubqA-7r2eXz-71FMVA-8xF2Pr-EVszg-mFdVU-f9CSR-fG8zZr-ni1BoB-mzAfm-4WUdDw-oKE39M-8GqvBd-HMFWV-5edVaZ-4C1GX7-as3JBQ-2xvp1p-5ksfMt-39zKz-p23HLC-eprDEh-MCKRZ-6Fzwzi-6tTT5m-MLVwa-5JrJg-d4jqi3-c68sSf-AGu3T-dnofR7-pCQSAa-6t8WXM-8xx5mX-6U28JU-bKBtyR-8zdgdE-8cJriC-84dhTt-e7nnRp-awGZEa-6kV1js-aiSMGE-d5cCRu
https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=385134
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vikingatiden

 


Prenumerera på nya blogginlägg